Om kärlek

Jag har en vän som säger nåt i stil med: ”Skicka kort, det är kärlek”.
Jag har skickat så många kort i mitt liv, MASSOR. Jag kommer ihåg att jag önskade mig frimärken när jag var yngre för portot höjts och inkomsten inte var stor. Så jag har skickat en del kärlek. Men en del kort har jag skickat för att bekräfta mig själv. Snygga, påhittiga, vackra, glada kort där jag alltid på rätt dag fått iväg dem. Kanske för att glänsa att jag kommit ihåg en födelsedag. Det har varit min dolda plan, den som jag inte ens sett själv-att bekräfta mig själv genom dessa kort och fina (läs vackra inte dyra) presenter.
Som när man köper en sak på Cervera: det är så snyggt inslaget att själva förpackningen i slutändan är finare än innehållet.

Jag riktigt njuter av vackra saker. Jag är ingen shoppare direkt utan ser nåt så kanske jag sparar till det eller funderar över att köpa det så småningom. Så själva förpackningen är viktig för mig. Kanske för att jag själv skapar och har ett formsinne? När det gäller möbler t ex så är ju även funktionen viktig. Om något är snyggt som inte är funktionsdugligt stannar det inte i detta hemmet.

Om nu kort kan vara kärlek, vad är då kärlek? Svenska språket är rätt fattigt på nyanser (inte undra på att många vill skriva sina sånger på engelska) och ordet kärlek är just bara ETT ord på svenska. Har läst mig till att grekiskan har flera ord för kärlek: eros-den sexuella, philia-den omtänksamma kärleken pga släktband eller vänskap, och agape- den utgivande kärleken där man älskar utan att vänta sig något tillbaka.

De gånger jag skickat kort utan min dolda plan, genom att bara strössla kärlek omkring mig är de gånger jag använt mig av den utgivande kärleken. De gånger som jag själv varit utsatt för den utgivande kärleken är de gånger som jag fyllt på mitt inre, där jag vuxit i självförtroende, självkänsla, trygghet och karaktär. De små kort, sms, ”komplimanger” med uppmuntran som betytt mest för är mig är de som har hämtas ur hjärtat från motparten. De landar så väl när det är äkta och de stannar kvar där, ofta har sändaren glömt bort orden men jag själv nöter in dem i mitt inre för att de verkligen betyder nåt.

I och med utmattningen orkar jag inte upprätthålla några slags fasader med ett städat hem och födelsedagskort på rätt dag. Om någon får ett kort av mig idag är det bara kärlek. Det känns skönt att ha börjat om, där flera ytliga masker är avklädda.

När jag tänkte på agapekärleken så tänkte jag hur fantastiska mina föräldrar och mina svärföräldrar har varit. De har gett av sin utgivande kärlek till oss barn och flera andra. En kärlek som är höjd över all annan mänsklig kärlek. En kärlek som är ren och fast oavsett om jag har kunnat ta emot den. En kärlek som måste sätta gränser och kanske smärtsamt nog säga nej till oss för att inte bli medberoende av olika missbruk. Kärlekens smärtsamma pris. En kärlek som jag tror är nerlagd av Gud själv och som är en försmak av Hans fullkomligt utgivande kärlek till oss människor.
Ni får några rader ur sången till mamma där jag vill fortsätta växa med henne då hon alltid kommer att leva kvar i mitt hjärta.

”Alla mänskor mötte du med värdighet
och du såg dem i ljuset av din lekfullhet
och allt det som du sått i kärlek till mig
kommer växa sig starkt som en hälsning ifrån dig

Där i din närhet växer jag
för hos dig fanns bara Kärlekens lag
och allt det som du gjort har byggt på den
Den rena, fasta, trygga Kärleken”

Kommentera

*


ett + = 10