Om sorg och Omsorg

”Har vi nån svärmor i den här familjen?” DSC_0639Frågan kommer från en liten som utforskar språket. Jag förklarar ordet och vad de två svärmödrarna heter i vår familj, de två som lever i mitt hjärta men inte här på jorden. Barnet ser lite frågande ut när jag nämner min mammas namn som jag ofta benämner som ”mormor”. Han är nöjd med svaret och går därifrån. Mina barn minns inte sin mormor, de vet knappt hennes namn. Vilken förlust för båda parter. Då kommer tårarna och sorger överfaller mig så där oväntat. Eller egentligen inte helt oväntat. Jag kände av den i morse när jag på ett morgonmöte fick höra om en helt underbar satsning till morsdag, där man via sms kan ge bort en förlossning i Tanzania i morsdagspresent. Där sitter jag på mötet och blir påmind om att jag ännu ett år inte kan visa min kärlek till min mamma, och det gör ont. Jag älskar ju henne så mycket. Då, i förmiddags, stängde jag av lite och försökte verka proffsig :/ genom att inte gråta. Nu är jag hemma och då lever insidan sitt eget liv och tårarna får komma ut.

Det finns något i föräldrakärleken som fascinerar mig. Varje levande människa är buren genom någon annans omsorg. Det kan vara en mamma eller pappa, en annan vuxen och ibland ett syskon eller annat barn. Utan den finns ingen förutsättning för det nyfödda barnet att fortsätta leva. Bilden i bloggen visar min farfars, Axel Nordells,  skulptur ”Omsorg”. Min farfar och jag var fascinerad av samma sak, men vi har olika uttyckssätt i konsten. Jag i min musik och mina bilder, han genom sina händer och sitt skulpterande men också hur han liksom jag lekte med orden.

Samma omsorg och kärlek som bär det lilla barnet som gråter, är det som bär en 37-åring som saknar sin mamma.
Omsorgen håller om sorgen. Det vill jag fortsätta prata om….sorgen….och Omsorgen.

Vill du köpa den där morsdagspresenten kan du göra det här

 

 

 

 

Kommentera

*


+ sju = 13