Osäker

Sjunga kan jag! Det vet jag. Mycket annat är jag inte bra på…än. Vi har alla olika intressen, talanger, erfarenheter och behov som gör att vi utvecklar en kunskap om något speciellt. Nu när jag ger mig in i en ny roll i arbetslivet, där jag kommer att sjunga mer, är det inte bara just sjunga jag behöver kunna. Jag skulle vilja lägga till ett ”tyvärr” så jag gör väl det. Då jag inte har något skivbolag i ryggen har jag fått göra allt själv för att komma i mål och snart är vi framme. Senast idag kändes det snubblande nära att bara ge upp i djungeln av administration men jag håller ut lite till har jag bestämt mig för. Igår ringde jag ett samtal och hör mig själv säga: ”Jag skrattar för jag är osäker, jag förstår nog inte riktigt vad jag gör”. Mannen på andra sidan var förstående och förklarade igen och frågade lite vägledande frågor. Lättad la jag på telefonen och var ett litet steg närmare tryck av skivan.

Jag vet inte varför jag sa så där, kanske för att inte verka nonchalant eller flamsig? Däremot vet jag att jag själv fått skratt i örat vid de mest smärtsamma ögonblick i mitt liv. Och när jag nu skriver finns inte ett spår av dömande i mina ord. Men visst kan det tyckas högst märkligt att någon skrattar i andra ändan när jag berättar att en av mina kära dött. Men mina erfarenheter av dessa samtal har lärt mig något viktigt: att man kan säga och göra vad som helst i chock, eller just därför att man känner sig osäker. När man förstår det finns inget att döma. Då kvarstår bara tacksamheten att den andra personen tog sig mod att möta något svårt fast den var osäker och fast inga ord finns eller känns ok att säga. Den förklaringen hjälper mig i mötet med en annan människa och jag tackar ödmjukast för varje gång nån av er haft överseende med mig, mina ord och mitt beteende i svåra stunder eller i livet i allmänhet, när jag varit osäker.

Kommentera

*


× 9 = åttio ett