Pappa

Idag för fem år sedan fick jag det där chockerande samtalet. Samtalet om att min pappas fina hjärta hade slutat att slå. Det känns som om jag ganska nyligen kommit ur den chocken att jag inte kommer att få krama om honom, få fotmassage, en kram eller ett uppmuntrande ord här på jorden. Han hade som jag lätt till tårar då han ofta blev berörd på djupet och hade tillgång till att se saker på ett sätt som jag känner igen i mig själv. Han hade också extremt lätt till skratt.

Med hans död gick jag in i en svår period i mitt liv som var tung, mörk och seg. Vardagen stod still på ett märkligt sätt där en så liten rörelse fanns i energi och tanke. Då fick jag ett ord i all välmening som blev ett slag i magen på mig: “Du ska se att det kommer att bli bra”. Jag tänkte: “Vad ska bli bra, han är ju död!”. Jag försökte hitta andra ord till mig själv och det blev: “Det kommer inte alltid att kännas så här” (tungt, mörkt, svårt, smärtsamt).

Idag är jag där det känns annorlunda. Det är faktiskt bra! Jag saknar så hans varma, ömma händer. Hans viskande vissling, hans spontanitet, hans förståelse och hans sätt att inte döma men förklara. Jag saknar. Men inte så där så det knappt går att andas. Jag saknar mer i tacksamhet än i smärta. Jag är så glad att jag har fått så mycket kärlek och värme som jag kan ge vidare.

Jag har inte bara sörjt dessa år. Jag har också bearbetet min sorg. Gråtit, satt ord på mina känslor genom att prata om pappa eller skrivit av mig med sånger eller här i bloggen. Jag har förlåtit det som har behövts förlåtelse för, jag har bett om ursäkt för det som jag har ställt till med. Det mesta av jobbet gjorde jag när han levde och efteråt har jag fått säga allt det där till en ställföreträdare. Därför behöver jag inte fly och vara rädd om sorgetårar eller saknadens tårar kommer, jag får välkomna dem för jag vet att det läker mig inuti.

Som kristen är jag viss om att vi en dag ska ses igen. Det är så hoppfullt och det blir som en fortsättning på vår gemensamma livsberättelse. En fortsättning som jag kan ana och som ger mig en trygghet och ett lugn. Den dagen ska ska jag definitivt be om 1000 kramar och lite fotmassage.

Kommentera

*


6 − = fyra