Påskafton

Ett vaccum. En förvirring. En tystnad. En omprövningstid. En dag som inte har ett namn egentligen. En dag som inte omnämns i historien. Påskafton, ett mellanrum mellan långfredag och påskdagen. Tiden mellan det ofattbart svåra till den dag då det skapas något nytt.

Folket driver Jesus in i döden, han plågas hårt och hängs upp på ett kors. Folket hånar och hånler. Vi läser, om jag förstått det rätt från andra källor än Bibeln, att hela jorden lades i ett mörker denna långfredags 6:e timme och att ett dån, en jordbävning ägde rum när Jesus tog sitt sista andetag. Folket får då ompröva sina hån. De undrar vad de just varit med om. Någon funderar högt att det nog ändå var något speciellt med den där Jesus.

Vi har också påskaftar i våra liv. En tid av omprövning, av förvirring, av vilsenhet, av ökentid när man inte vet nåt längre. Ofta efter att något svårt hänt. Det får också plats i livet. Det är okej. Vi får ändra oss och släppa stolthet. Vi får ge livet en annan riktning. Jag valde att vända mig till Gud i min tid i öknen. Det har jag aldrig ångrat. Det gör att jag fått uppleva en påskdag i mitt liv. En dag där allt blev nytt igen.

 

Kommentera

*


åtta − = 7