Perspektiv

Ett nytt år ligger framför och 2011 är nu en del av min historia. Jag är verkligen nyfiken på vad detta år kommer att innebära för mig privat och i mitt arbete.

Jag lever hela mitt liv nära kan man säga. Det är viktigt för mig att vara just nära. Nära mina barn, de jag älskar, mina vänner. Nära orden, nära min grundvärdering, nära min tro, nära i det jag berättar med ord och toner. Just nu är jag nära mitt arbetet också rent praktiskt. Jag vill gärna fortsätta vara nära för att vara närvarande. Det är så lätt att vara med kroppen på ett ställe och tanken på ett annat. Just ärligheten i att vara nära är det jag är ute efter. Nackdelen med att vara nära hela tiden är att det kan bli allvarligt och tungt, då jag ofta tar orden direkt och bokstavligt.

Jag tog mig ut på en utflykt igår, högt på en klipppa och fick ett nytt perspektiv där jag såg långt. Ljusa och mörka moln dansade snabbt över himmelen och den gula solen glittrade fram emellan molnens svepande rörelser. En sol som också speglade sig i vattnet, en sol som värmde mig där jag stod och njöt av stunden.

Jag tänker att det kan vara på sin plats att byta det nära perspektivet till ett med distans för att skänka några tankar till den tid som ligger bakom, för att sedan kunna göra val och åter igen vara nära i vardagen. När jag blickar tillbaka på året som gått ser jag att mitt flödande tempo i våras byttes mot ett långsammare i början av sommaren. Jag har åter igen varit i sorg som påverkat mig på alla plan i livet. Jag ser att jag åter igen inte orkat ha så många planer för kommande veckor utan mest levt en dag i taget med allt vad det innebär i en vardag med tre barn. Jag ser att detta år inte alls blev som jag tänkt mig eller önskat mig. När jag stått i sorgen och inte flyr från den blir jag mer och mer avklädd vilket är så sårbart men också så bra för jag blir bättre på att vara tydlig med mina behov och mina prioriteringar. Det blir tydligt för mig hur ogreppbar sorgen är då jag står själv med min känslomässiga ryggsäck och hur svårt det kan vara för andra att bli insläppta i min bubbla då jag hela tiden bara försöker hantera nuet. Jag ser också tillbaka på ett år då det gång på gång blir tydligt för mig hur mycket uppmuntran i olika former kan göra underverk. Tillsammans med andra kan nya tankar födas då jag själv hamnat i olika tankemässiga återvändsgränder. Jag lägger ännu ett år bakom mig där livets stora frågor har ställts men åter igen inte fått några svar, så jag slängde även de frågorna i Obegriplighetens hav. Där kan de stanna så jag får ro i mitt inre. Just frid är vad jag har ägt detta år vilket jag är så tacksam för. Jag är också tacksam för alla jag känner, för alla små skratt, goda ord och böner.

Jag försöker också titta tillbaka på mitt eget beteende, på mina rutiner och på vad jag skulle vilja vara annorlunda detta år. Jag vet redan nu att jag skulle vilja läsa mer med barnen och det kommer behövas nya rutiner för att få det att gå ihop med olika aktiviteter som slutar sent te x.

Jag vet att molnen kommer att fortsätta dansa på min himmel. Tunga moln, lätta moln och ibland kommer himlen vara utan moln. Solen kommer att finnas där varje dag 2012 och det är redan nu en tröst för mig. Min önskan är att jag ska få njuta av varje liten spegling, varje solglitter och solregn för att få kommande år att vara ljust. Historia är historia, det kan jag inte göra något år. Framtiden vet jag ingenting om, min längtan är att jag ska få ha flyt och att det jag vill dela med mig av blir verklighet under 2012 eller något annat år. Min riktning vill vara framåt och uppåt-det är ett som är säkert. Förmodligen behöver jag byta perspektiv ofta för att nå dit jag vill.

 

Kommentera

*


8 − sex =