Pläd

Åter igen har jag somnat med fel täcke. Jag vaknar flera gånger och kan knappt somna om. Täcket som ska skydda från kylan och värma mig gör mig bara svettig och frustrerad. Eller så värmer det inte alls då jag sparkar av mig det. Jag vet varför det är så. Täcket andas inte, det är för kompakt i materialet. Jag vakar igen och kommer på att det är just täcket som jag vaknar av och byter. Somnar om och sover sen skönt med mitt svala täcke.

Tänker att många relationer är så här. Vi vill värma varandra, vi vill hjälpa varandra in i värmen. Det finns ingen dolt agenda i vår vilja att omsluta någon. Ändå känns det fel. Vi känner oss innestängda och vi får svårt att andas i någon speciell bekant eller väns sällskap.

Jag tror mycket bottnar i att vi vill att andra ska göra och handla som vi själva. Vi tycker en massa istället för ställa frågor som rör just den andre. Vi vill vara den som vet bäst och kan-”gör som jag så blir det bra”. Vem har sagt att jag gör på bästa sätt? Vi är alla olika och unika. Mitt sätt kanske passar vissa. Andra sätt kan också vara bra.

Åter igen tror jag på att lyssna. När vi lyssnar med hjärtat tillåter vi någon att andas genom täcket. Vi lägger inte massa färdiga teorier i knät som stänger dörrarna för eget ansvar, för att hitta vår inre motivation, lust eller vad det kan gälla.

Vi behöver lära oss att lyssna på våra medmänniskor, på våra barn. Många vill “höra” mycket. Svaller och skitsnack. Men vem vill lyssna, bekräfta mig för den jag innerst inne är? Vem vill på riktigt växa tillsammans med mig?

Det är något att tänka på när någon inbjuder dig i svårigheter. Oftast behövs det en kram, inte en hög med råd. Tillåt dina vänner att andas, så kommer de tillåta dig att andas och vara den du är. Där kan vi tillsammans växa och värma varandra som den vackraste pläd när kylan drar in.

Kommentera

*


− fyra = 2