Present

Det är den 19 maj och min mammas födelsedag. Hon som älskade violett och rosa i alla olika nyanser får en syren här av mig idag. Tre år har gått utan henne och det smärtar massor även om jag liksom pappa har bytt ut botten i sorgen av smärta till tacksamhet.

När mamma fortfarande levde skulle vi gratta henne på hennes dag. Sonen som var snabbtänkt redan som liten kopplade att hon fyller dagen innan mig. Han sa då något mycket vackert och tänkvärt: “Men….då fick hon ju det allra bästa i födelsedagspresent -ett barn”. De orden blev så stora för mig. Just att han sa så betyder att han då kände sig viktig i mitt liv. Att han var en gåva till mig.

Jag skulle nog kunna säga likadant, att jag känner att vi barn varit viktiga i mammas liv. Jag har känt mig sedd och att hon lyssnat på mig. Jag har fått respekt, tillrättavisning för mitt eget bästa. Jag har fått kramar, medkänsla och utvalda ord i litet format.

En av mina djupaste önskningar är att alla mina barn ska uppleva att de är en stor gåva. Att vi tillsammans är viktiga och att våra olika relationer får ta tid.
Jag ska påminna mig om det när de vill spela ett spel, eller läsa en bok när jag sitter vid datorn. Jag vill bli bättre på att visa att tiden med dem är dyrbar. Jag vet att den är det, jag som inte har min mamma kvar för de där samtalen som fyllde på mig med bra saker och som jag idag saknar så mycket.

I sången jag skrev till mamma går en strof: “och allt det som du sått i kärlek till mig kommer växa sig starkt som en hälsning ifrån dig”. Den hälsningen gör sig påmind varje dag. Idag får den bli i form av den violetta vårblomman, som inte är ensam på sin gren utan som är en av många på den buske som är flera metar hög och blommar för fullt.

Tack mamma att jag har varit viktigt i ditt liv, du är en stor del att jag kan ge vidare den kärlek jag redan fått.
Älskar dig!

Kommentera

*


sju − 3 =