Psalm 121

Dagar av Obegriplighet och Ordlöshet. En sorg som saknar ord då det som hänt är svårt att ta in och förstå. Det är i just dessa stunder som jag tror många av oss funderar kring livet efter döden, om Gud finns och varför han i så fall kan tillåta en olycka som den som drabbat en familj i min absoluta närhet, eller att miljoner svälter just nu. Kanske tankarna går i frågeställningar som “Hur ska jag klara mig igenom denna sorg?”. Jag har ställt frågan för min egen del så många gånger. Idag är frågan mer som ett konstaternade: “Jag ska klara mig igenom den här sorgen.”

I dessa dagar är det så skönt att ha en tro. Jag kan luta mig tillbaka och gråta men ändå vara viss om att jag är del i ett större sammanhang där detta jordelivet är en början. Jag är viss om att jag ska återse mina kära igen en dag. Och tro är ingen vetskap och jag tänker inte övertyga er andra att tro som jag. Tro är den inre vissheten om något. Och jag tror på Gud och att han kan bära mig igenom mina svårigheter. Jag tror på Bibelns ord och där hämtar jag kraft just nu från Psalm 121 som börjar så här:

“Jag lyfter mina ögon upp till bergen: varifrån skall min hjälp komma? Min hjälp kommer från Herren, som har gjort himmel och jord.”

Jag har tidigare lyssnat på Whitney Houstons “I look to You” och jag tror att sångtexten är inspirerad av samma psalm och psalm 40. Om jag tror att jag ska klara att bära mina sorger själv kan jag redan nu säga att jag inte kommer att lyckas. De stenarna är för tunga att bära för mig alldeles ensam. Men Gud som också bor i andra människors villiga händer och hjärtan kan hjälpa mig igenom och jag frågar gärna honom om hjälp. Han har vägar som jag inte kan se, han har resurser som är dolda för mig. Han har en stor styrka att bära mina stenar med.

“When melodies are gone, in You I here a song”, är en textrad i sång. Det är precis vad som hände i mitt liv tidigare. Där tonerna och orden ekade tomt föddes en ny sång i mitt liv. De sånger som ni kommer att få del av en dag.

 

Kommentera

*


× åtta = 32