Reflex

Hostar till vid frukosten och 4-åringen tittar storögt på mig och säger: “Oj, har du sagt nåt i halsen?”. Hörde jag rätt eller valde jag att höra “sagt” istället för “satt”? Hostar lite till och förundras över hur bra det hade varit om vi kunde hosta upp alla dumheter vi säger och inte låta dem tränga djupare ner i vår kropp, ner i vårt innersta och förpesta våra hjärtan.

Tänk om vi hade en reflex som bara spottade ut orden igen, va bra det hade varit!! : )

Jag har alltid varit noga med mitt språk. Jag försöker uttrycka mig som jag känner. Jag försöker att inte vara forserad och överdriva. Vi tar till så mycket utfyllnadsord och förstärkningsord så vi inte längre vet skillnad på “bra” och “superbra”. Om man är en person som svär är det lätt, tror jag, att förstärka sin mening med svordomar. I mina öron låter det ovårdat och hårt och som om vi söker ord som vi inte hittar. Vi ska vara försiktiga med orden.

Orden vi väljer att möta andra med, och oss själva, går in i vårt inre. Vi matas på och beroende på om vi matar oss med kärleksord eller anklagande ord kan vi bli kuvade eller så kan vi få en chans att blomma. Attityd, tonläge och klang-det påverkar så mycket mer än vi tror.

I Bibeln står det: “Det hjärtat är fyllt av talar munnen”. Då kan man fråga sig: Hur talar munnen? Vad finns då i hjärtat? Jag försöker rensa bort så mycket giftigt ogräs som möjligt från hjärtats rum så bara Kärlekens röst kan göra sig hörd mot mig själv, mot mina barn och mot min omgivning.

I SjälaBorgen står det: “Milda ord är som honung, ljuvliga för själen och en läkedom för kroppen”. Min längtan är att bli så hel jag kan bli som människa. Jag har börjat förstå vilken roll orden har för att kunna läka. Vi behöver omge oss med positiva ord. Vi behöver uppmuntra oss själva och andra så läkedom kan ske! Därmed inte sagt att man får säga precis som man känner. Men det är skillnad på att trovärdigt berätta att man känner sig sårad, ilsken, sviken och att anklaga och prata skit.

Nu finns det ju ingen kroppslig reflex som säger ifrån när vi fyller på med dumheter, anklagelser, förtal eller annat. Därför får vi själva försöka göra oss så medvetna att vi kan och hosta upp orden ändå. När de ändå kommer kan vi gå tillbaka, ångra oss, ursäkta oss inför andra och förlåta oss själva. Försöka att tänka oss för nästa gång och bli vår egen “Dummaordreflex”. Det vore väl fantastiskt. För om Livet utgår från våra hjärtan är det ju hjärtat vi ska skydda och bevara så livet kan flöda fram.

Kommentera

*


− tre = 5