Rimlighet

Idag följer en fortsättning från gårdagens blogg om att få känna sig lyckad. Jag tror vi gör klokt i att ha rimliga förväntningar på oss själva och på våra barn och omgivning för att kunna känna att vi duger i ett samhälle där vi pressar in så mycket varje dag. Sätter vi för låga krav t ex på våra barn kan de uppleva att de inte behövs -allt fungerar ju ändå utan deras hjälp, utan deras inblandning. Som vuxen med för låga krav kan det innebära att man inte får vardagen att gå ihop ekonomiskt t ex om man gör andra saker än att jobba och få ihop till hyra och mat, eller att man aldrig passar tider eller spelar spel hela nätterna i stället för att sova. Det kan lätt kännas som om vi är misslyckade fast det bottnar i olika saker så klart som struktur eller självkänsla.

Har vi för höga krav på våra barn kan de känna sig pressade eller att de aldrig är tillräckligt bra. Jag själv är ju ett exempel på en mamma som har extrema, eller i alla fall haft extrema krav på mig själv och då når man inte upp till de mål man har på alla områden man vill. Te x tänkte jag att jag med tre små barn, förlamad av sorg ändå strävade efter att ha ett hem som var lika städat som när vi bara bodde två vuxna. Där kan man lugnt säga att kraven var på tok för höga från min egen sida. Och otillräckligheten knackade åter igen på dörren.

Har man istället rimliga krav kan man uppleva både att man duger och att man är tillräcklig, att man är någon att räkna med, någon som tar ansvar.

Rimliga krav på sin jobbinsats, på sina fritidsintressen, på ekonomin, på hälsan. Och hur ska man veta vad som är rimligt?

Jag tror att man med Självinsiktens hjälp kan kartlägga vem man är och se vilka olika krav man har på sig från sig själv eller omvärlden. Har man ett mycket krävande jobb och småbarn kanske man ska tänka i nya banor. Pausa från ansvar på jobbet om man bär mycket ansvar hemma. Drar man in massa pengar för att kunna dra runt ett stort boende får man fundera om det är värt det, att ens tid går till att tjäna pengar? Kan vardagen se annorlunda ut om jag väljer på ett annat sätt? Vad har jag och vad strävar jag efter?

Om vi stolpar ner vilka Behov vi har ska vi se att vi nog har det rätt bra. De flesta har boende, mat, kläder och social gemenskap. Resten är mer strävan efter mer och då börjar Begäret tala. Begäret blir aldrig nöjd, det kan vara bra att veta när man drömmer om större lägenhet, finare bil, snyggare kläder.

Behov, Självinsikt och en vågskål där Rimlighet får väga tyngst, kanske kan vara en väg att få känna sig lyckad i ett samhälle som ställer allt högre krav på föräldrar och barn. Ta tillbaka rätten att bestämma över ditt eget liv, -att säga nej när det blir för mycket och säga ja till det som får en att må bra. Få en rimligare tillvaro. Tillräcklig och lyckad.

Kommentera

*


ett × = 3