Ruttet trä brinner inte så lätt

Att vila från intryck utifrån kan ge en vila för kroppen och tankar, som tar sig uttryck på olika sätt. DSC_0119Den viloperiod som ligger bakom har lett till en förnyad kreativitet men också fler klara tankar. Jag har kraft att bli arg på saker som jag ser och det är skönt…och frustrerande. Jag har så oerhört mycket att vara tacksam för i relationer, och saker jag upplever som vackra, sköna som jag njuter av. Samtidigt ser jag hur ruttet vårt samhälle är på många sätt. Och då menar jag inte bara ”ruttet” som uttryck utan som sjukt och murket. Saker händer långt borta som är ofattbart.  Stora skaror av människor svälter eller flyr. Andra blir utsatta för andra människors grymhet på olika sätt, vi tänker kortsiktigt med vår natur osv. Det kan jag verkligen bli frustrerad av, att vi lägger mycket tid på oss själva istället för att se till att alla har det bra. Men just nu är det det jag ser i min vardag som gör mig frustrerad. Våra ordval som blir viktiga för hur vi lever våra liv.

Att ett ja betyder ett JA och ett nej betyder ett NEJ borde väl vara självklart? Vad behöver vi alla tänka till kring om hur vi pratar och vad vi menar med det vi säger. Spelar vi teater eller drar vita lögner när vi umgås med andra eller kan vi närma oss en litet uns av sårbarhet där vi ärligt kan berätta både hur vi mår, men också säga JA och NEJ i respekt, för respekt. Vad ger vi vidare till våra barn med orden som formar deras liv?

Sen är det allt kring hysterin om vem och vad som är bäst! Olika slags mästare, Idol, Talang, Robinson och t o m Alla tiders Hits……alla ska ha en vinnare. Är vi så triggade av tävling? Vad gör det med våra barn att vi låter oss underhållas när någon” inte levererar”, inte räcker till och blir utröstad.
Varför räcker det inte med ordet ”bra”, varför måste det vara ”bäst”…bästa sången, bästa vännen, bästa maträtten….som om det fanns en lista där någon är högst upp och nån annan längst ner. Varför inte äga alla som man vill, men på olika sätt. Ta emot eller inte ta emot. Njuta av det man vill njuta av utan att jämföra.

För mig blir jämförelsen en förbannelse där vi triggas igång på saker som kanske inte alls får oss att skapa det vi vill, utan låta oss bedömas och styras av andras subjektiva åsikter. Så klart kan vi behöva jämföra t ex vid rekrytering där det finns flera att välja mellan. Kan inte varje sång, varje maträtt, vän få stå för sig själv? Själv blir jag faktiskt inte smickrad av att någon säger att jag är den bästa sångerska de hört. Det är lite platt och konstaterande. Däremot blir jag väldigt glad när någon säger att min sång berörde något i deras inre. Då har det uppstått ett möte mellan oss där det rör på sig och eftertanken kan leda till nya tankar eller beslut.

När vi blir förförda av att prestera för att synas kanske det i slutändan leder till att vi gör saker vi inte brinner för. Om det något jag vill ge mina barn är det en ärlig chans att i framtiden göra det som de brinner för, och inte bara det som de gör bra, för att det är så de fått sin bekräftelse. Jag vill att de ska veta att de duger bra hur de än presterar. Ruttet, murket trä brinner ju inte så lätt …….

Kommentera

*


4 + = fem