Snabbguide

Nu när jag åter igen är i sorg är det tydligt vad som kan provocera i mötet med en sörjande. Vi vill väl, vi vill omsluta en sörjande och det gör vi så ofta genom att knyta an och berätta om våra erfarenheter av sorg. Fin tanke MEN det hjälper oftast inte mycket. Det kan bli en tvärtomeffekt. En man som förlorat sin son sa: “jag har aldrig i mitt liv hört så många berättelser om döden, om gamla fastrar och mammor. Det är tungt att bära andras sorg nu när jag sörjer”. Vi ska ta det som en tankeställare och jag vill visa på en annan väg.

När du möter en sörjande kan du gå in med tanken: “Jag kommer aldrig någonsin förstå hur denna person känner sig”. Alla relationer är unika och våra relationer betyder olika saker för oss. Däremot kan du ju känna igen vissa känslor och mönster.

Gör sorgen tydlig en stund, bekräfta att du vet så slipper den sörjande välja rätt tillfälle, som ju inte finns, att berätta om att det hänt något. Det föder ofta en oro när man ska träffas första gången: vet människorna här och inte låtsat om det eller vet de inte…..ta eget ansvar till det första mötet.

Lyssna, lyssna och lyssna. Det är skillnad på att lyssna där du försöker förstå och använda empati än att vilja höra med nyfikenhet för att kunna ge vidare en historia till någon annan. När vi lyssnar skapas ett förtroende.

Omfamna i tanken och hjärtat. Omfamna och krama om du får.

Att ha svar på stora livsfrågor kan vara provocerande, lyssna mer än tala.

Att säga: “Jag vet inte vad jag ska säga” är oftast mycket bättre än försöka klura ut något bra att säga. Det finns nämligen inga ord som täcker sorgen. Därför blir orden fattiga i det första mötet och kanske många möten framöver.

Bär den sörjande genom sms, mail, kort, telefonsamtal, mat (finns det allergier/intolleranser hos den sörjande?), barnvakt, hundvakt, andra tjänster som skjutsning till aktiviteter.

När du skriver ett sms låt den andre bara veta att du tänker eller ber för den. Ställ inga frågor, för inga svar finns att förvänta sig. Då kan sms: et som ska bära bli en börda istället. En enkel fråga som “hur mår du?” kan verka provocerande och man tänker direkt “ja, vad tror du…?” Det vi menar och det vi säger blir inte samma sak. Därför kan ett enkelt “jag tänker på dig nu” räcka långt och bära mycket då den sörjande oftast lever en stund i taget.

Om du vill stötta vidare ska du öva dig på att vara en god lyssnare. Jag blev både förvånad och glad då jag för en tid sen berättade min historia för en kvinna som bara lyssnade. Dagen efter fick jag ett mail där hon berättade en del om hennes sorger. För mig var det väldigt respektfullt och ovanligt att hon väntade med att berätta om sig själv, då vi ofta nästan slutför andras meningar i vår iver att hjälpa.

Var inte rädd för att ta kontakt och gör det direkt du tänker på personen. Fråga gärna HUR du kan hjälpa till, men fråga inte saker för din skull och lova inget som du ska göra framöver. Handla/verkställ därför direkt du tänker på något och vänta inte. Känn ingen skuld för det som inte blir gjort. Då kan sorgen bli ännu större om den sörjande förlorar sina vänner för att vännerna inte vet hur de ska agera.

Hoppas denna snabbguide är en liten vägledning till kommande möten med någon som sörjer.

Kommentera

*


åtta × 8 =