Solen sömniga knoppar väcker

För en månad sen skrev jag frågan: “Kan du tro på att sommaren kommer?” och om hur snön låg som en extra matta, 1 meter hög. Idag kan jag konstatera att våren är här-ett steg närmare sommaren. Igår smälte det undan så mycket på vår gård, solen värmer och många tar promenader i vårvärmen. Så det som för en månad sedan var kall, kall, vinter har på 30 dagar blivit vår.

Det är solen som gör det! Väcker våren till liv och får kylan att fly bort. I min mörkaste stund i själslivet tog jag mod till mig att sträcka mig mot ljuset, vågade hoppas på att ljuset skulle värma och lysa upp min vardag. För mig är ljuset Gud själv men också de människor jag har runtomkring mig, då jag tror att Gud bor i människor. Jag vågade bryta isoleringen hemma, vågade berätta vem jag är, vad jag stod i, hur dåligt jag mådde i min själsliga vinter. När jag gläntade på de dörrar som stängts hade ljuset en möjlighet att nå mig. Värma mig och lysa upp mina dagar och mitt sinne.

Jag skriver just nu på en sång, där jag är likt ett träd. Några rader går så här:

“varje gren mot ljuset sträcker,
när kylan flyr tar värmen vid
och solen sömniga knoppar väcker
till en kommande blomningstid”

När jag vågar sträcka mig not ljuset väcks det till liv inom mig som redan ligger där gömt utan solen. Med ljuset har vi en förutsättning att blomma. Att gå från nakna, bara träd till träd i full blom. Utan ljuset funkar det inte, då spricker inga knoppar fram.

Vågar du se att det finns ljus? Var hämtar du det?

Kommentera

*


fem + 4 =