Sorgeanalfabeter

Fjädrar, godis och ägg. Påsken börjar göra sig synlig på utsidan.
DSC_0615Jag som många andra följer traditionen och ger plats för lite mer gult.
Som troende kristen är påskens budskap för insidan för mig det intressanta.

Jag, som varit och är i sorg, har mött många reaktioner på mina egna erfarenheter och andras. Jag har själv både sagt och gjort saker när andra varit i kris. En del saker har jag både fått förlåta andra och mig själv för, att jag inte visste bättre i den stund jag gjorde dem. Jag kommer även i framtiden göra och säga saker som kommer såra andra, det är så det är att vara människa. Vi samspelar alltid med andra och då blir det som det blir. Det sägs att i svårigheten prövas vänner. Och just det har jag ju fått erfara så många gånger. Många säger att i svårigheten visar det sig vilka som är ens verkliga vänner. Just det har jag funderat på. Jag är inte så säker på att det är hela sanningen. Även vänner prövas i den stund som vi själva prövas. Ibland finns språket, tiden och kraften att finnas till för sina vänner i det svåra. Ibland finns faktiskt inte det, är man fortfarande inte vänner då?

Svenskar är vad jag själv kallar för Sorgeanalfabeter, dvs vi har inget språk för sorgen…..än 😉 Det vill jag gärna vara med och förändra. Alltså blir det svårt att kommunicera i stunder av svårigheter, det är som om den ena pratar svenska och den andra pratar japanska. Det säger ju sig själv att det blir svårt att förstå varandra. Vi behöver lära oss varandras unika språk. Jag har fått försöka hitta ett språk genom sorgen, sätta ord på sorgen, den som egentligen är för stor för att rymmas i ord. Genom min egen kommunikation med andra har jag sett fler perspektiv än mitt första.
När min pappa dog var jag ledsen över att telefonen ekade tom, och om nån ringde orkade jag ändå inte prata, jag blev bara frustrerad över att inte känna mig förstådd. Sen dog min mamma och jag berättade för en grupp personer i min närhet om vad som höll på att hände både innan och efter. När min svärmor sen dog, bara 4 månader efter mamma skrev jag ett brev till en ännu större grupp och sa bara som jag kände och vad som hänt. Jag bad om hjälp om någon ville, men jag skrev också att ingen skulle följa mina ord utan sitt hjärta. Jag ville inte att en gnutta skuld skulle ligga emellan oss, skulden bygger inga broar utan skapar bara större klyftor mellan människor. Redan samma dag fick jag svar från några som inte hört av sig till mig sen min pappa dog. Jag såg och ”förstod” att deras egen rädsla för döden, deras egna erfarenheter eller minnen, allt det som just han/hon stod i just då eller bara dagsschemat för just den familjen stod i vägen för just vår kommunikation. Men ändå fanns en väns hjärta där, som vilset bultade för mig. Det var vackert att se och få uppleva. En av alla broar kunde börja byggas igen.

I den kristna påsken är Jesus huvudperson. Jesus hade ett gäng vänner omkring sig som vi kallar för lärljungar. Jesus var förebilden, de lärde av honom coh gick i hans fotspår. Jesus blev tillfångatagen, hånad och plågad och i den stora folkmassan berättas det om att folket såg Jesu nära vänner, hans lärljungar, och kände igen dem. Någon i folkmassan pekade ut Petrus och sa att han var vän med Jesus. Petrus, som stod Jesus så nära, förnekade att han kände Jesus…tre gånger samma kväll. Han förnekade sin bästa vän av rädsla för att själv råka illa ut. I berättelsen om Jesus så dog han under stort lidande och det kristna budskapet, som var och en får tro vad de vill om, är att Jesus uppstod från döden. När han träffar på några som sörjer honom vid hans grav säger Jesus ungefär så här: ”Hälsa lärljungarna, hälsa särskilt Petrus”. Hälsa Särskilt Petrus.
Tänk om det är så att Jesus Är Gud, Guds son,  och på det sättet förstår ALLT, det som lilla jag bara ser som ett mysterium. Tänk om han visste hela Petrus bakgrund, hans val och kval och ändå inte dömde honom utan bara sträckte ut sin famn till honom med en alldeles särskild kärlekshälsning från en vän till en annan.

Den Gud vill jag tro på som vänder sig till mig med en särskild kärlekshälsning i mina svåraste stunder, då jag dömer mig själv, inte känner mig förstådd av omvärlden och jag kanske själv är så liten att jag dömer andra…i den kärleksfamnen vill jag gärna vara, i den kärlek som är starkare än döden och som förstår ALLT. Och om det är så som det står i Psaltaren i Bibeln att ”Gud är Sol” så vill jag gärna bjuda in mer gult i mitt hem och för min själ för att påminna mig om påskens inre budskap om ljus, värme och liv.

One Response to “Sorgeanalfabeter”

Read below or add a comment...

  1. Bahia Gabro says:

    Heej Elina! Det du skriver är inte bara vackert utan naturligt ren själslig och sann kärlek till Jesus. Du förklarar så fint Jesus rättvisa medkänslor, vilket vi människor borde lära oss av Honom att visa varandra, när en vill ge stöd och finnas men självs plågas och är hindrad, vilket gör ännu ont än att bara vara där och stödja.

    Jag älskade min mor och pappa och bror och syster men ej kunde närvara vid deras smärta. Inte för jag inte ville utan för jag inte själv hade förmågan och vilket gör ännu mer ont, jag kunde inte säga adjö till de och fånga en sista blick min själ av dem.

    Varm kram/ tack för dina värdefulla ord du skriver och önskar dig och din familj en välsignade påsk och välsignade dagar

Kommentera

*


+ två = 6