Stressen möter vilan

Är på semester i ett svensk paradis där röda stugor möter det lummiga gröna och skiftande blå/grå nyanser på himlen för varje dag. Tre semesterpojkar som vill bada mest hela tiden eller fiska på bryggan till den vackra älven där lugnet råder och solen, om den visar sig, slösar med sina strålar över vattnet. Precis som himlen finns skiftningarna i aktiviteterna med det det högljudda, fartfyllda badandet och det tysta (ja riktigt tyst är dt aldrig runt oss) lugna fiskandet.

Fiske är nog en utmärkt form av meditation: man har något i händerna där väntan på rörelse ligger i luften. Det är helt ok att bara sitta stilla eller stå och bara vara. Där ögat kan vila på (förhoppningsvis) en vacker omgivning och där man vilar kroppen helt av dig själv. Om Vilans syfte är Återhämtning är nog fiske en bra form av återhämtning förutsatt att man gillar att fiska så klart.

Min återhämtning ligger i att jag får egentid, oftast med en bok, då barnen och min man gräver mask, tar på sig flytvästarna och traskar iväg hundra meter till älven. Vilken win-win situation, alla är nöjda! Alla får sin del av vila, ibland går mannen ner helt själv också och så klart blir det en annan upplevelse för honom då. Här har det varit både soligt och regnigt. Barnen har trotsat regnet och låtit det vara en del av äventyret. Tiden stannar en stund, eller rullar iväg snabbare än någonsin- det är bara att välja hur man ser det. Aldrig äter väl barnen så bra som efter en fisketur eller när man tar med sig maten till bryggan. Land möter vatten, stor möter liten, stressen möter vilan, den oskyldiga masken möter fienden på botten eller de simmande monstren som vi lär oss namnen på: Braxen och Mört men också goda Abborren.

Naturens storhet och människans litenhet möts där tankar kan landa och finna en plats och bli till en del av en själv. Tankar kan också få en chans att fara vidare ut i rymden. Tankar av oro, tankar av smärta som vi får släppa taget om för att närma oss återhämtningen som klingar med sina vackra toner ända in i höstmörkret, som toner av ett solregn för en trött kropp är mörkret lagt sig som en slöja om själen.

Kommentera

*


+ 3 = fyra