Tacksam

Första helgen i juli. Det sprakar av färger: blå himmel och blått vatten, röda jordgubbar, rosa blommor, gula rapsfält och gul sol och massa grönt. Jag vilar gärna ögat på den fantastiska natur vi har. Vilar där i tanken och förundras över hur vacker det är.

När jag var i min depressions- och utmattningsbubbla var det också sommar ute med alla färger. Men det vara inte sommar inombords. Allt mörker gjorde att jag faktiskt inte såg färgerna, jag såg inte blommorna vid vägkanten och hörde inte några fåglarna sjunga då sinnena var bortkopplade.

För er som idag är inne i er bubbla vill jag därför ingjuta hopp om förändring. Det behöver inte alltid kännas som det gör just nu, det kan få kännas lättare, enklare och renare. Sinnena kan bli påkopplade igen och få känna dofter, smaker och uppleva så mycket vackert med ögat.
Det första steget är att lyfta blicken. Lyft den fysiskt. När vi går med böjda ryggar och tittar ner i asfalten ser vi inte mycket liv och färger. Räta ut ryggen och gå med stolta steg, stolt som i “värdig” och värdefull. Försök sedan att slappna av och ha tillit till att du kommer kunna se, känna, dofta och smaka. Ta dig tid att bara sitta och titta på en blomma, väldigt nära så ska du upptäcka den och många många fler. Sätt dig ner blunda och försök höra fåglarna så ska du höra dem och andra ljud som du inte visste fanns, katter som bråkar, syrsor och gräshoppor som nästan visslar.

Ge dig på att koppla på öron, ögon, känsel, smak och lukt. Själv har jag en bit kvar, jag saknar min hunger sedan 4 år. Det var en sorg varje dag i 2 år. Idag har jag en tillit till att den kommer, ju friskare jag blir och kroppen kan släppa stressen så kommer den komma.

Halva året av 2010 har gått och jag mår bättre än på många år! Fri från depression, och jag är inte utmattad men vet att jag hela tiden måste göra val för att spara på energin. Jag skulle lätt kunna göra slut på den snabbt. Nu har jag verktyg för att sätta in när/om det behövs. De främsta nycklarna är att leva i sanning och leva i nuet-där oro för morgondagen inte plågar mig, där gårdagens val och omständigheter bara är som det är utan att de spökar för mig. Det är mitt liv, min historia-som ett konstaterande.

Jag är så TACKSAM och glad att det funnits människor, i sin proffession som läkare och psykologer som sett mig, medmänniskor och syskon som uppmuntrat mig och att jag själv velat göra jobbet att ta tag i mitt eget liv och jobbat med självinsikten. TACK alla ni som varit en del av det, det har räddat mig och därmed min familj. Räddat mig från ett liv i mörker till ett liv i ljus med massor med färg.

Kommentera

*


3 + sex =