Tålamod

En dag då jag åter igen får öva mitt tålamod. Öva mig på att behålla lugnet, öva mig på att vänta ut utan att bli provocerad eller tröttna. Ordet betyder: “förmåga att uthärda”.

I detta fall gäller det barnen. Tänker att jag då och då försöker påminna mig om vilka utvecklingsfaser som barn, och vuxna ; ), går igenom för att på det sättet orka uthärda.
Ju mer jag förstår om något ju större är chansen att jag inte blir provocerad utan kan behålla lugnet. Jag försöker också minnas hur det kändes att vara i en viss ålder och vilket fokus man hade då och vad som var viktigt för en.

Om det brister är jag inte så rolig att ha att göra med, då blir jag ett rytande lejon. Brukar det hjälpa? Knappast. Det blir mest gråt istället. Oftast är ju den bästa metoden att omfamna barnet där den är, att se och höra på allt jobbigt det bär. Där, i det mötet, blir vi alla synliga och det vi bär på blir aningen lättare när det kommer ut som ord istället för desperata skrik.

Hur jag lyckas med att behålla lugnet beror också på min egen sockernivå, barnens sockernivå och hur mycket vi alla har sovit. Kanske vi bara ska ta en eftermiddagslur hela gänget och vakna lite gladare där mer kraft finns? Eller så blir det ett kramkalas, vi får se ; )

Kommentera

*


fem + = 14