Tid för utveckling

Tre barn har jag, och nu går vi igenom vår tredje 3-årsperiod. Det är en trotsålder, en sk utvecklingsperiod. “Jag kan själv!” och “bara en sista gång”, är stående uttrycket hos den yngste. Tidigare har jag varit så frustrerad över detta, “kan själv” för det tar så mycket längre tid än om jag gör det som har övat mig 31 år längre.

Hörde av en barnpsykolog på radio att det enda som kan underlätta situationen är att ge barnet mer tid. Att gå upp tidigare, låta barnet få visa hur stort det är och få visa att det kan ta ansvar för påklädning, grindöppning och alla de otaliga saker en 3-åring kan själv.

Denna gång har jag inte ett jobb som jag bara måste iväg till en viss tid, på gott och ont då jag har tid för dessa saker men det kan kosta jobbtid. När nu jag kan vara lite lugnare i min mammaroll mot min 3-åring och ge honom tid så ser jag också hur han växer men också hur jag växer.

Nu har jag vänt helt i tanken från frustration till att tycka att det är väldigt bra att man redan som 3-åring Kan och Vill själv. Tänker mig hur det skulle se ut om barnet inte hade den drivkraften, då skulle de vilja bli servade i allt vilket inte skulle leda till någon slags självständighet. Vårt föräldrauppdrag är ju att fostra våra barn så de klarar sig utan oss hur jobbigt det i tanken än kan låta. Detta är en början, att kunna själv genom att härma, försöka, prova igen. Barn har tid för utveckling, har vi?

Kommentera

*


9 − sex =