Två motorvägar

På stressrehab fick jag en bild av en psykolog om den förändring som var nödvändig för att jag inte helt skulle gå sönder. Mitt oroliga inre tröttade ut min kropp, och mina egna höga krav ställde till det för mig när jag ville att saker skulle vara på ett visst sätt. Men inget var ju som jag önskade. Jag bar en sorg efter att ha sagt farväl till pappa, och två av mina kära kämpade för sina liv i sjukdom. Med tre småbarn blev det för mycket för mig att hantera och jag är så tacksam att jag fick hjälp av proffs.

Bilden jag fick var av två motorvägar. De invanda mönstren var som en motorväg, nu skulle hjärnan lära om och vara tvungen att ta sig över till en annan motorväg. Inte bara gå på gamla vanor utan aktivt välja något annat. Det där var ju lite knepigt att göra, men om man tar en liten sak i taget så kan man faktiskt lära sig att tänka och handla annorlunda.

Där jag bor har de byggt om motorvägarna. De två som gått parallellt, korsar nu varandra på ett lite märkligt sätt och flera gånger har jag upptäckt att jag startat på E18 men hamnat på E4s motorväg utan att det var så jag tänkte. Alltså är det lite tvärtom än stressrehab, nu behöver jag välja för att vara kvar på min motorväg.

Det kan vara oerhört smärtsamt att se igenom sina egna vanor, sin ryggsäck och vad som styr en. Samtidigt är det först när man gör den inventeringen som man kan välja väg. Innan kanske man som jag inte ens var man går.

Det går att lära om, jag vet det idag. Och små påminnelser kan göra att jag snabbt tar mig över till den väg jag vill. När hjärnan samarbetar med hjärtat kan det gå lite av sig själv. I mitt fall har jag tillåtit mig själv att ta emot ännu mer nåd och kärlek från andra och mig själv Det är där det jag kallar Gud också blir synlig- i vår kärlek till varandra och oss själva, där vi både kan säga ifrån i respekt eller ta emot helhjärtat och där vi ser med barmhärtiga ögon på varandra. På den vägen vill jag fortsätta min egen resa- på nådens, kärlekens och barmhärtighetens väg. Inte för att den är lätt, men oerhört meningsfull och full av liv även i närheten av död och sorg.

 

Kommentera

*


sju + 5 =