Tydlighet

Kan det finnas fördelar med att ha erfarenhet av livets svåra dagar. En fördel har varit en tydligare kommunikation för min egen del. Då kraften inte finns kan det vara så att kommunikationen blir mer rak, eller så kan man sluta sig helt och inte säga nåt alls. Vi är olika och jag har nog gjort både ock. Men på direkta frågor har jag inte orkat linda in svaren, eller frågorna för den delen, utan behövt en tydlighet för att kunna gå framåt. Det är skönt för det jag vinner är mindre grubblande om vad någon annan egentligen menade. En enkel fråga tillbaka till den som sagt något kan vara: ”Hur menar du nu?”. Den frågan kan hjälpa enormt för att göra det tydligare vart personen vill komma och hur jag ska tolka det som sägs.

Om jag tänker bakåt är det två händelser som poppar upp där otydligheten och tolkningen har ställt till det. Det gör den nog varje dag egentligen utan att vi förstår det. För många många år sedan var jag på bröllop och pratade med två kvinnor i min ålder. Jag frågade den ena om hon sytt sin klänning själv. Varpå den andra sa: ”Du är inte lite fräck ”och de gick därifrån. Där stod jag snopen och som ett frågetecken. Jag visste att intresset att sy fanns hos den som jag frågade och klänningen satt så perfekt. Jag är imponerad av de som kan sy då jag själv får öva mitt tålamod när jag sitter vid symaskinen. Jag får ofta sprätta och göra om. Så min fråga var något positivt och jag var verkligen imponerad. Medan den andra tolkade det som något dåligt, tom fräckt. Det kändes inte alls bra och jag hade inte en väg att möta kvinnorna på igen. Jag tror jag hade för lite erfarenhet av konflikthantering så jag blev tyst och njöt inte av bröllopet, det fanns något som låg emellan oss som jag inte kunde hantera.

Den andra saken jag tänker på var under samma period, jag var runt 20 och fick en blomma i blå kruka i present av en förälder från ett fritids jag jobbade på. När jag visade den för föreståndaren fick vi ett samtal som jag minns. Man kan säga att blomman var en missnöjeshandling mot någon annan. Det fanns en dold agenda att ge mig en blomma, jag som knappt hade med barnet att göra, för att visa sitt missnöje mot någon annan som då inte fick någon blomma. Kommunikationen var inte tydlig och jag kunde inte glädjas åt den blåa krukan som jag sparade i många år. Presenten var inte från hjärtat utan stod för något jag inte gillade så jag rensade bort den efter en tid. Det personen gjorde, sa och det hon menade gick inte ihop och kommunikationen blev otydlig.

När det finns en tydlighet är det skönt, för man vet vad som gäller. Om tydligheten är brutal och krossande är den inte till någon hjälp men när dentydligheten kommer med omsorg och barmhärtighet tror jag att det finns en bra grund att kunna fortsätta framåt istället för att stå och stampa som jag gjorde på bröllopet.

Idag vet jag mer om konflikter och jag tror att jag direkt skulle vilja förklara vad jag menade istället för att gömma undan känslor eller missförstånd. Jag hoppas det : ) Vi är alltid på väg, du och jag…alltid på väg.

Kommentera

*


3 × = tjugo sju