Uppmuntran

Jag tappar hakan i golvet åt påståendet jag just hörde: “Det är svårt att ge positiv feedback, det är som om jag tar av mina plus och ger till någon annan”.  VA? Oj va olika vi kan se på saker. Och det är i dessa stunder jag lär mig så mycket om hur olika vi tänker.

I resonemanget ovan är det som om det fanns en pott av “plus” eller bra saker som ska fördelas. Alltså bygger det på att vi jämförs med varandra. I mitt huvud finns inget jämförande. Den stund jag sätter personer eller egenskaper  mot varandra med tummen upp eller ner blir vi konkurrenter till varandra. Den enda gång jag tycker att det passar kan vara vid en anställning tex då arbetsgivaren efterfrågar en viss kompetens. Men i övrigt behöver vi inte vara konkurrenter utan varandras medspelare.

I mitt nätverk “Syskon stöttar”, i sorgen, i all utveckling är Uppmuntran så viktigt. Oftast vet vi ganska tydligt vad våra svagheter är men inte våra styrkor. När vi har en sund självbild vet vi både vad våra svagheter och styrkor är. Det kan vi hjälpa varandra att se på ett kärleksfullt sätt.

Cajsa Tengblad skriver i sin bok “Självbild” om uppmuntran: “Min övertygelse är att om vi pratar gott om och uppmuntrar andra, så får vi själva del av det goda. Det brukar jag illustrera med hjälp av att smörja in någon annan med hudkräm. När jag smörjer in någon annans händer, får jag del av det goda som hudkrämen ger på mina händer.”

Ser man det så är det inte svårt att uppmuntra någon. Bilden till denna blogg är också bilden för mitt nätverk. Kanske jag undermedvetet kom ihåg Cajsas ord när jag valde den.

Uppmuntran kan verkligen göra underverk. Så där så man kan tappa hakan i golvet.

Kommentera

*


9 − nio =