Vad har jag tackat ”ja” till?

Ibland får jag samtal från tidningsförsäljare som vill sälja prenumerationer. Jag tacka alltid nej. Om de inte godtar mitt nej säger jag: ”Jag har varit utmattad och orkar inte åka till pappersinsamlingen, så jag säger nej till alla tidningar”. Då brukar de inte fråga mer. Och det är 100% sant. Det jag säger ”ja” till ska jag också hantera på något sätt. Därför har jag sagt nej till reklam och tidningar, det blir på det sättet mindre att hantera för mig. Ju mer saker jag tar in i mitt hem, ju mer får jag städa och flytta runt de saker jag har. Därför vill jag vara noga med vad jag har hemma. Just nu har jag köpt sopsäckar och ska försöka få bort en del saker när jag ändå gör om lite till advent och jul. Vi får väl se om orken finns, viljan finns i alla fall.

Precis som med den fysiska miljön så behöver vi också hantera det vi tackar ”ja” till på insidan. Alla relationer jag tackar ”ja” till behöver jag förhålla mig till. Det jag väljer att mata mig med fysiskt, men också själsligt, behöver jag hantera. När Noomi Rapace fick erbjudandet om att göra Lisbeth Sallander i den amerikanska versionen av Stig Larssons filmer, kunde hon omöjligt tacka ja till det. Även om det var en roll hon spelat var den så destruktiv så den påverkade hennes person. Nina Person i Cardigans berättar en liknande historia om när hon gång på gång sjöng sångerna från albumet ”Grand Turismo” och om hur det destruktiva i texterna la sig som ett lock över hela gruppen och hur hon drogs neråt. De hade själva tackat ”ja” att sjunga detta men visste inte vad det innebar för dem i förlängningen. Och vem vet det, hur våra val idag påverkar oss i framtiden? Både skrämmande och befriande. Jag vill inte fastna i rädslan för att göra ”fel” så jag inte kan leva mitt liv. Jag vill inte heller vara naiv och att leva fri från ansvar.

Jag vill ändå reflektera att jag i slutändan alltid får hantera det jag tackar ja till. Och nu tänker jag det jag kan välja. Ett barn som blir utsatt för olika slags övergrepp har ingen möjlighet att säga ja eller nej och får ändå massa att hantera sen. Många av våra relationer kan vi inte välja. Våra föräldrar och syskon t ex. Jag vill börja med mig själv och sen med mina barn. Jag vill verkligen uppmuntra dem att säga helhjärtat ja eller nej, att säga ifrån och vänta sig respekt för det och att alltid respektera andra som säger nej.  Det kan finnas 1000 skäl till varför någon säger nej och det är inte alltid vi andra behöver veta varför, bara man själv är klar över sina val.

Vad har jag tackat ”ja” till idag, den här veckan, den här julen och det här året? Vad har du tackat ”ja” till?

Kommentera

*


− sju = 1