Vägar

För en tid sen var jag på besök på andra sidan stan. Jag satt själv i bilen och hittade till min vän via min karta i telefonen som jag ofta tittade på. När jag skulle tillbaka blev jag lite mer avslappnad och visste ungefär hur jag skulle åka hem. Jag skulle åka in i en tunnel för att åka runt innerstan istället för att åka genom den. Då jag var säker på att två filer ledde ner i tunneln låg jag i höger fil. Utan att jag förstått vad som hänt var jag på väg åt ett annat håll än vad jag hade tänkt då vägen ner i tunneln bara hade en fil.

Det blev genast mycket krångligare att ta sig hem genom stan, förbi vägtullar med mer trafik och många valmöjligheter och vägar. Nya saker att ta ställning till.

Det tog längre tid att komma hem än jag räknat med men hem kom jag för jag visste var målet låg.

Visst kan det vara så här i Livet, att små saker medvetna eller omedvetna leder oss ut på vägar, som inte i första hand leder oss hem till oss själva, vårt hjärta. Det finns mycket som lockar och drar på olika ställen. Det finns vägar som man tror leder rätt men som visar sig leda någon helt annanstans. Det finns smala vägar och breda vägar. De breda vägarna kanske är de vägar som många av oss åker på för att det är lätt och enkelt men som ibland leder oss helt fel. Ska vi till en liten rastplats med utsikt över vattnet där lugnet råder så hittar vi oftast inte den på en motorväg. Och vet vi vart vi ska kan vi inte följa efter någon annan bil som är ute och kör, vi får navigera efter vårt eget mål.

I mitt liv tänker jag att det finns vägar på olika plan:
Min fysiska väg, min kropp som jag vill sköta och som blir äldre vilket jag accepterar just nu. Mat, sömn, motion för min kropp och mina förutsättningar. Inte i jämförelse med någon annan.

Min tankemässiga väg där jag ska vara noga med vad jag fyller på med, vilka ord väljer jag, vilka sånger jag lyssnar till, filmer eller TV-program jag väljer att se, attityder till mig själv och andra. Min integritet och mina gränser.

Sen har jag min andliga väg. Som kristen sätter jag mitt hopp och min tillit till Gud som jag tror skapade mig. Jag tror att han vägleder mig på den väg han har lagt fram för mig om jag söker hans vilja med mitt liv. Genom bön och genom att läsa Bibeln som blir som en karta och en kompass.

Vissa steg går snabbt att ta när vägen är rak, andra är lite svårare och tar längre tid. Och när vägar blir till omvägar kan de ändå leda hem när jag vet var mitt mål är, mitt hem-mitt hjärta-min Borg som i djupaste mening är Gud själv.

Kommentera

*


× ett = 7