Vi ber att få slippa smärta, men vad händer då?

Vi ber om att få slippa smärtan. Jag med. Vi vill inte ha ont och jag vill vara med att jobba för att vi ska läka och helas inuti och utanpå.
Vi lever i en tid då psykisk ohälsa är ett stort problem. Många orkar inte leva, vuxna och barn. Detta är fruktansvärt!
Hur hanterar vi det framöver, vilken värld lämnar vi över till nästa generation? Hur ser vi egentligen på smärta?

Vad händer i en människa som lever med inre smärta och som möts av en värld och kultur där allt ska vara framgångsrikt och lyckat? Vi ska helst också vara lyckliga. Bara det skapar utanförskap och ensamhet i människor. Den framgångsrika och lyckade kulturen är ofta en falsk kultur som vi behöver lära oss att se igenom. Vi behöver acceptera hur det blev och inte gömma oss eller fly. Lära oss av det som blev. Det är så svårt och samtidigt så befriande när man på område efter område kan se igenom detta.

Den lätta vägen är så klart att inte vilja se, inte vilja möta smärtan. Eller ska jag säga rimliga vägen. Därför så klart kan våra historier bära på så mycket smärta med så många bottnar att vi faktiskt inte kan överleva om vi måste möta allt samtidigt. Det är vårt viktiga skydd. Det ska vi också vara rädd om.

För den som upplevt smärta kan det födas något gott i mötet med andra, nämligen medlidande. Att känna med en annan människa i den människans lidande. Det betyder inte att man tycker synd om någon, det känns ofta bara förminskande. Men att känna med. Känna något av det den andra känner och stå kvar. Utan att rabbla alla egna erfarenheter utan skapa en plats inom sig där lyssnandet för den andre får ta vid och tid. I den blicken, i den goda blicken, kan utanförskap och ensamhet brytas. I den famnen kan tryggheten få börja gro.

Vi ska rusta våra barn för att livet innehåller smärta, och undervisa dem i vardagen genom att själva gråta, vara bestämda i ilska, tala om smärtan, möta den och visa på vägar igenom den. Inte gömma den. Men först behöver vi vuxna lära känna den vägen.

För varje människas skull, så vi kan läka och helas.
Vi kan känna med varandra. Vi kan lida med varandra. Vi kan lyssna till varandra. Vi kan läka varandra.

 

 

Kommentera

*


6 + = nio