Vila ut rastlösheten

Semester. Sommar. Ledigt. Regn och sol. Sitter och funderar på om jag har några förväntningar på semestern?

Under året har jag hört mig själv säga: ”Det där tar vi i sommar, på semestern”. Det har mest rört sig om att rensa ut saker. Jag gillar nämligen att göra nånting under semestern som underlättar för resten av året och den vardag som då ska levas. Jag tycker inte att vi är några storkonsumenter av saker men på något sätt tycks huset fyllas av prylar. Jag gillar verkligen vackra saker men är så trött på att allt som vi tar hem ska hanteras och få en plats. Så det där med att rensa är på sätt och vis efterlängtat, inte jobbet men resultatet av jobbet.

Men jag vill att semestern ska innehålla mer än organisation. Gemenskap t ex. När vi umgås med andra föds nya tankar, särskilt i mötet med dem som lever livet på ett annat sätt än jag. Kanske med andra förutsättningar eller förhållanden. I tider av svårigheter kan det vara jobbigt att umgås med några andra än några få där man bara får ”vara”, utan krav, utan massa förklaringar. Eller så öppnar man upp för helt nya möten med människor som har liknande erfarenheter, människor man inte känner sen tidigare. I tider då mer energi finns kan man välja gemenskap(er) som man vill då den inre världen och den yttre världen går hand i hand. Det är min erfarenhet men så klart kan det vara olika från person till person.

På semestern är det roligt att göra något som man inte vanligtvis gör. Att bryta de vanliga mönstren och göra något nytt eller något som är trevligt kan berika så mycket. Ett av mina barn började sommaren med sommarkollo. Där fanns plats för aktiviterer tillsammans med 25 andra barn. Lekar, paddling och bad stod på schemat tillsammans med mat och alldeles ledig tid. Vilken semester han fick. Aktivitet, nya intryck och upplevelser, gemenskap och vila.

Vila vad det ja. Den efterlängtade vilan. Jag som upplevt tid av utmattning börjar ana hur viktig vilan är. Om det nu är så att vi inte blir utmattade av för hög arbetsbelastning utan för att vi inte tar oss tid för vila, då vill jag ge plats för vilan varje dag, varje veckan, varje termin och lov. Jag vill aldrig, aldrig vara utmattad igen. Det har kostat mig så mycket. Både i förlorat minne och koppling av tankar men också i en ”förlamning” i benen där jag inte förmått mig att ta många steg, rent kroppligt. I och med det förlorar jag även gemenskap med andra då kroppen inte orkat förflytta sig. Idag vet jag att vi vilar på olika sätt. Jag frågade en vän vad vila är för henne och hon sa: ”att göra något annat än vad jag vanligtvis gör”. För den som har många tankar som snurrar kanske behöver rörelse för kroppen, eller andra intryck att bryta invanda tankemönster med. Att lyssna på andra, vad vila är för dem, öppnar upp för nya idéer om hur vi kan få vila för återhämtning.

Som jag levde innan min utmattning vill jag inte leva igen. Jag planerade in alla timmar på dagen. Hade jag en timma tillgodo mellan mina schemalagda saker stoppade jag in ett litet projekt, ett pyssel, ett bak eller något annat. Effektivt fyllde jag tiden med aktiviteter. Att jag använde ordet ”effektivt” ofta reagerade min psykolog på Stressrehad på. Bara det var en tankseställare för mig och det ledde till ett nytt förhållningssätt till livet. Det jag behövde då var att ge mig själv vila. Vila för kroppen och stillhet för de tusen tankarna som snurrade i mitt huvud. Under min utmattningsperiod blev jag sjuk och var tvungen att ligga i sängen och efter några dagar, när jag inte gjort någonting och jag hade överlevt var det som om rastlösheten släppte sitt tag om mig. Jag behövde inte fylla på med aktiviteter utan fortsatte att vila flera timmar varje dag under flera månader, ofta tillsammans med någon bok. Det var som om stressen släppte sitt järngrepp om mig och jag var friare, men inte helt fri, att välja det jag ville göra istället för mina ”måsten” som spökade i mitt huvud.

Under min utmattning fick jag en födelsedagspresent, en hängmatta. Vi har nu åter igen satt upp den för sommaren och det slår mig vilken underbar gåva det var till mig då som håller i sig ännu. Hängmattan blir en väg till vila. Hängmattan är en hjälp att Vila ut Rastlösheten. I den har jag legat i idag och funderat över min semester. Om vi ska dra igång våra rensningsprojekt  har jag inte svaret på det än. Jag ska vila först för att se om jag har energin till det sen. Tacksam att jag funnit min väg ut ur utmattning, tacksam att jag har vänner som sett mina behov. Tacksam att jag kommit en lång bit på väg i min läkeprocess.

2 Responses to “Vila ut rastlösheten”

Read below or add a comment...

  1. Jag reflekterar likt dig. Jag kan lätt hamna i effektivitet och stoppa in ett projekt här och ett där. Inte bara sitta och glo här inte! 🙂 Men de senaste åren är jag väl medveten om det och kan märka när jag går in i ”att göra moodet”. När jag sedan är ledig har jag blivit vansinnigt bra på att bara vara. Ha r dessutom lärt mig massor om att lata sig genom min vän Philip. Bara vakna en helgmorgon och inte ha något alls planerat, ligga och dra sig, prata, somna om, göra nutidsorientering och hänga gubbe i i phone. Äta frulle och sen gå tillbaka till sängen. Ha ha, hade gjort mig galen för sex år sen.
    Kram Inger

  2. Elina Wetterud says:

    Så härligt att läsa dina reflektioner om att inte göra någonting. Själv har jag börjat spela rumble på telefonen som ett försök att pausa från mina djupa tankar. Så skönt. Konstigt att man kan vara så rik av att inte göra någonting. Tänk vad allt är relativt, och vad vår erfarenhetsryggsäck spelar roll för hur vi tar oss igenom våra dagar.

Kommentera

*


åtta − = 0