Vinst varje gång

En av sommarens dagar var jag och min son på Gröna Lund, Stockholms nöjesfält. DSC_0034Med glädjen i minnet av föregående sommars dag på samma ställe stegade vi fram till disken för och att köpa åkband. Vi sätter oss i ”Bläckfisken” som vi har åkt många gånger tidigare, men den här gången med en obehagskänsla från sonens sida. Jag säger lite forcerat att ”du kommer nog tycka det är roligt bara vi startar”. Det blir tvärtom, han kryper närmare och närmre mig och är rädd. Vi åker inga fler karuseller men tar en sväng i ”Lustiga Huset”. Åkbandet blir en riktigt dålig investering pengamässigt, men en större vinning lärdomsmässigt. Jag bär med mig Upplevelsens färskvara, det som var roligt igår kan vara obehagligt idag och tvärtom. Vi gör istället små aktiviteter han och jag. Vi försöker träffa bollar i olika stora hål, dunkar på stubbar och tar en lott på chokladhjulet och vinner enligt traditionen ingenting. Vi skrattar, pratar, upptäcker olika saker och håller oss nära varandra i folkmassan. För att inte komma hem tomhänta tar vi några lotter där det är ”Vinst varje gång”. Han drar i ett av många, många snören och så får han se vad som är kopplat till just det snöret han drog i. Vi kommer hem med ett sudd, en fingerdocka och en platshatt i guld.

Nu ligger den sommar bakom där jag knappt umgåtts med några. Jag har arbetet när andra haft semester och haft semester när andra arbetat. Det har också varit en tid jag valt att vara själv och tyst. Det har varit viktigt för mig. Vid de besök vi haft har jag märkt att min sällskapstörstiga själ börjat prata snabbt, så där för att hinna prata om många saker fast tiden är begränsad. Jag funderar över vad jag ska välja att prata om för det är så mycket som vill ut och lyssnas in. Men jag hör hur jag låter och försöker lugna ner mig. Sen tänker jag så här: det spelar ingen roll vad jag väljer att prata om, det är vinst varje gång att få prata med en vän. I andra ändan på varje tråd sitter det en present, så det är bara att vara just i nuet och dra i vilken tråd, vilket samtalsämne, som helst. Förhoppningsvis har vi många fler tillfällen att prata och fortsätta våra kopplingar.

Jag är lite barnsligt förtjust i de där goda samtalen där lyssnandet och pratandet växlar, där respekten, integriteten, omsorgen om varandra och ärligheten finns. Ibland kan det enkla att bara säga som det är, vara det som gör det komplicerat. När goda förutsättningar är plats känner jag mig trygg även om svåra eller obehagliga saker kommer upp till ytan där rädslan gör sin röst hörd. I de samtalen tar jag ofta med mig saker som jag vill jobba på hos mig själv, inte för att den andra sagt åt mig att jag är si och så, utan för att jag själv sagt saker högt som därför kommer upp till ytan eller för att jag lyssnat in var någon annan står just nu och reflekterar kring det. Då kan det ju vara så att det samtalet fortsätter leva långt efter det skedde. Det kan då sätta guldkant på tillvaron, inbjuda till lek eller liksom suddet påminna mig om saker jag vill förändra. Både att vara tyst och att föra det goda samtalet är god investering för gårdagen, nuet och framtiden även om det ibland kan kosta på känslomässigt….tror jag….

Kommentera

*


+ 9 = tolv